Järnvägsstationen lös ovänligt.

Det starka ljuset sved i mina ögon,

Kärleken sved retfullt.

Och jag visste att det var över.

Sommarskogen suckade drömskt

jag tror atmosfären var vacker, men jag kände ingenting då.

Björkarna tjatade lögnaktigt,

du är ensam nu

Havet flämtade ointresserat

det var precis som att allt kommit så mycket närmre,

som att allt sakta sjönk in,

som att du var borta från mig,

för alltid,

men som att du alltid skulle leva kvar,

inom mig.

Petronella